Detta skrev jag i min första bloggtext i serien ”Drivkraft”:
”En slutsats från denna forskning är att vi bör hjälpas åt att reducera det som kan upplevas hotfullt på arbetsplatsen, och hjälpas åt att belöna sådant beteende som gynnar samarbetet. Och chefen bör som vanligt vara ett föredöme!”
Olämpliga reaktioner är ett exempel på sådant som kan skapa känslor av hot. De kan dessutom leda till motreaktioner som är början till en negativ spiral. Och återigen bör du som chef, projektledare eller informell ledare vara ett föredöme. I detta sammanhang handlar det om att både försöka stoppa egna överilade reaktioner på en händelse och sina impulser att överreagera på vad någon annan säger eller gör. Med andra ord, det är bra att försöka jobba på sin egen impulskontroll.
Det handlar om att identifiera en känsla innan den ger en olämplig reaktion i form av exempelvis en orättvis kommentar eller ett utfall mot någon, ett utfall som bara gör situationen värre.
Nobelpristagaren Daniel Kahneman presenterar i sin bok Tänka, snabbt och långsamt en enkel modell kopplad till detta. Kahneman beskriver det som om att vårt tänkande sker i två olika system.
System 1 är intuitivt och snabbt. Det är energibesparande men kan leda helt fel, bland annat för det utgår från gamla fördomar eller rykten. Att stanna upp och använda sig av hjärnans system 2 kräver mer, både av hjärnans tid och energi, men det gör oss klokare.
En ledare måste kunna hejda sitt system 1 (impulskontroll över reptilhjärnan) och koppla in system 2 för reflektion (i pannloben) i situationer där faktainsamling och analys krävs.
Sådan impulskontroll är viktig för en ledare, inte minst då man riskerar att behandla en annan människa orättvist baserat på stereotyper eller förutfattade meningar.
En bra ledare uppmärksammar och uppmuntrar dessutom medarbetare när de stannar upp och använder system 2. Hen synliggör också exempel när sådan eftertanke leder till bra beslut och stärkta relationer.
Att hejda sig själv (och andra), reflektera och diskutera är därför ofta att föredra innan vi värderar såväl andra människor som situationer, problem och lösningar på jobbet.
/Bengt
